Livet går vidare?
Jag sa till en nära "vän" att det är som att mista ett barn och han blev nästan arg men så är det..
Jag saknar dig Teddy
Du var den som höll mig på fötter.. Den som fick mig att skratta när allt kändes förjävligt.
Du var den som alltid fanns där och gav mig en kram och saknade mig och alla i din närhet..
Ja faktiskt så var han sån att när man kom hem så hoppade han upp och lade tassarna i mina armar och tryckte sig emot mig eller som när Nathalie kom hem och han höll på att få en hjärtattack av lycka..
Man kände sig älskad..
Jag saknar dig något så oerhört och kan inte för mitt liv förstå att du var så glad och lycklig trots den smärta som du genomled.. jag borde ju ha sett?
Men som dom flesta säger.. du var en lycklig och älskad hund så kanske var det därför du inte visade något?
Den dagen du slog dig ute på femöre vid vattnet som du älskade då gav du upp på något sätt..
Du fick nog och gav upp..
Jag älskar dig Teddy
Förstår dig så väl, alla dina rutiner är störda. Du o Teddy, hade ju eran egentid, när tjejerna, var i skolan. Teddy hade ett MYCKET lyckligt liv, med sina tjejer, sin familj! Teddy var en mycket lycklig hund, som 'råkade' hamna hos er, där han fick vara: just Teddy, den speciella hunden. Jag skriver att jag förstår dig! Det blir en dag då jag mister min älskling oxå. Hur går man vidare då? Allt gott det medför att ha en älskad klok hund, det blir ett enormt tomrum! Men, det kommer en dag, då sorgen bleknat, då du kan komma ihåg, o uppskatta alla Teddys egenheter, glädjas åt att just du o dina flickor, fick 'låna' Teddy! De minnena, bär du/ni alltid med er! Om du bara kunde känna Min medkänsla! Jag Såg på dig, när ni var här!
Hoppas du känner dig bättre när ni flyttat. Det är viktigt för er alla! Jättekram/Annica
Det funkar så länge jag har ngt att göra...
