Mina änglar..

Igår så somnade jag gråtandes.. Dels så är det jul snart och jag "firar" ju även snart ett år som "änka"..
Det är snart ett år sedan då jag hittade honom hängandes i garaget och jag skar av repet och jag minns knappt händelseförloppet utan allt är fortfarande som i en dimma.. som en dålig film..
Jag minns att han såg ut som att han sov och jag trodde han larvade sig i vanlig ordning..
Jag minns att jag slog på honom och bad han vakna och att 112 slutade prata med mig.. det blev helt tyst..
 
 
Imorse vaknade jag inklämd mellan dessa två.. Molly uppe vid mitt huvud så nära hon kunde komma och Sasha under täcket kropp emot kropp..
Dom här två gör att jag orkar leva vidare och även mina barn ska veta att dom är helt fantastiska 💓

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0