Om mig

Jag har läge funderat på att jag borde göra ett inlägg där jag berättar om mig själv och det är ungefär lika svårt som att göra en presentation inför en anställningsintervju tycker jag.
 
Jag heter Ulrika och fyller 47 i år jag har fyra döttrar. Nathalie 27, Jasmine 21, Mikaela 19 och Sabina 17. Vi bor allihop i Eskilstuna förutom Mikaela som bor kvar upp i Furudal med sin pojkvän.
 
Den här bloggen kommer handla mestadels om mina känslor för dagen då jag försöker få livet tillbaka efter en total krash då min sambo tog sitt liv..
Jag flydde från vårt hus som vi flyttade till i Rättviks glesbygd för att han skulle komma bort ifrån ett drogmissbruk och har varit sjukskriven sedan dess.
Hela mitt liv har gått till kronofogden utan överdrift och jag kan inte göra så mycket åt det och har heller ingen ork till att återgå till mitt jobb som undersköterska.
Försäkringskassan har försäkrat ut mig så nu ska jag söka jobb som inte kräver någon kontakt med andra människor och inte kräver någon koncentration så där är jag nu...
Jag får som det ser ut idag ihop det så att det precis täcker dom viktigaste räkningarna och jag får in lite extrapengar på att svara på enkäter.
 
Jag bor just nu med min 17åriga dotter (som i stort sett bor med pojkvännen) och mina två hundar Sasha och Molly, tack vare dessa två så kommer jag upp på morgonen.
 
Jag och sambon hade massor med djur då vi båda var djurtokiga så utöver hundarna hade vi 2 hästar, dvärg silkes höns och blandras värp höns, 2 kaniner och 2 katter.
Jag har fått nästan skänka bort alla dessa djur för att slippa bli fast i ett hus i skogen som kronofogden hade kastat ut mig ifrån om jag bott kvar och då hade jag inte haft någon chans till ett hyreskontrakt.
Och just då orkade jag inte vara kvar där bland alla minnen.. Men idag 9 månader efter hans död skulle jag helst vilja ha huset kvar just för minnenas skull då vi hade ett lyckligt liv tillsammans där.
 
Saknade efter mitt livs kärlek går inte beskriva för den som inte har upplevt den förlusten själv 💓
 
*************
 
Uppdatering 2021-09-04!
 
Jag insåg att jag inte hade uppdaterat här på bra länge så nu var det dax!
 
Det har nu gått 2år och 8 månader sedan mitt livs kärlek bestämde att han inte ville leva längre och mycket har hänt på den här tiden.
 
Efter 1 och  ½ år kunde jag flytta tillbaka till vårat hus efter att kronofogden försökt sälja det i två omgångar och jag började på ett nytt jobb två dagar senare! Det var ett längre vikariat i en vikariepool på 100% och jag trivs så himla bra, alla är snälla och trevliga 😊
Detta var i juni 2020 och i December 2020 fick jag en fast tjänst i poolen och lyckan var total för nu såg äntligen framtiden lite ljusare ut och jag visste att jag skulle få behålla huset eftersom jag hade en fast inkomst. Två veckor senare bryter Covid ut på jobbet och jag blir så sjuk så att på julaftonskvällen vågade jag knappt somna för jag var rädd att inte vakna igen..
Men det gjorde jag och efter en lunginflammation och hela kitet så var jag på banan igen efter 3v.
Sedan så flöt våren på och jag såg till att vara sysselsatt här hemma.
 
Sedan kom nästa smäll den 27/5 då jag lyckades välta med en stol och bröt svanskotan rakt av med en sjukskrivning på 2 månader som följd och efter det har jag nu haft 1 månads semester..
 
Dennis finns med mig det vet jag och jag tror han är stolt över vad jag åstadkommer här i vårt hus.
Jag brukar prata med honom och säger typ "fan så bra det vart eller hur Dennis?" eller "ha det trodde du inte jag skulle klara av va?" haha
Jag tänker på honom varje dag och det gör mig fortfarande väldigt ledsen att det blev som det blev men nu kan jag iallafall leva med det och ha ett fungerande liv.
 
Ibland får jag frågan om jag träffat någon annan eller till och med så folk säger att jag "måste" gå vidare! Men nej det har jag inte och jag måste ingenting heller för jag trivs med att vara själv.
Det är jag och mina djur.. Djuren sviker mig inte!
Och sedan så har jag ju mina 4 barn och mitt barnbarn och även om 3 av dom bor långt bort så ses vi ändå ganska ofta 💓
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0